Jag ska berätta en historia för er. Den är rätt sann och i allra högsta grad aktuell.

Det var en gång en flicka. Hon hade en affär med många kunder. Flickan var smart och hennes affär var mycket omtyckt, den blev allt mer populär och omsättningen växte. En dag så fick hon till och med pris av landets drottning, som tyckte att hennes affär var den bästa någon startat under året. Livet lekte för flickan och hennes affär och problemen lyste med sin frånvaro.

I affären så sålde flickan många saker. En av de populära sakerna var stenar.
Små stenar, stora stenar. Runda stenar och kantiga stenar. Det var fina stenar från Afrika och fler och fler ville ha dom fina stenarna.

En dag så kom några av flickans kunder till henne och klagade. De hade köpt stenar i hennes affär, men stenarna hade gått sönder direkt. Det var något fel på dom. Flickan tittade på stenarna som var trasiga och bad om ursäkt och gav pengarna tillbaka till kunderna. Hon lovade även att ta upp problemet med leverantören.

Dagen därpå så ringde flickan till några andra affärer i andra städer för att höra om de hade samma problem med att vissa stenar var av sämre kvalitet. Så var de, även de andra affärerna hade märkt av detta och haft kunder som klagat.

Tillsammans så kontaktade flickan och representanter från de andra affärerna leverantören. Det är fel på stenarna sa dom. Stadens tidning skrev om händelsen och även i andra städer så började det talas om de trasiga stenarna. Ryktet nådde ända till fabriken i Afrika där stenarna tillverkades.

Företaget som tillverkade stenarna lovade att genast utreda varför stenarna gått sönder.

De sammankallade en grupp av de bästa stenhuggarna som fick gå igenom fabriken och prata med alla arbetare. Efter en månad så var utredningen klar.

Utredarna presenterade vad de kommit fram till för ledningen av företaget. De hade hittat brister i tillverkningen, ja de hade till och med hittat arbetare som medvetet gjorde dåliga stenar för att spara tid.

Ägarna för stenfabriken så bekymrad ut. Om alla fick veta hur slarviga de varit och att arbetare hos dom fuskar när de gör stenarna så kommer fabrikens framtid vara i fara. Tänk om ingen vill köpa våra stenar längre? Tänk om vi alla i ledningsgruppen får sparken?

Det går bara inte sa VD:n. Han tog fram en kartong tändstickor och brände upp hela utredningen. Sedan beordrade han alla att hålla tyst om saken, annars skulle de få sparken och bli stämda.

Sedan så ringde ägaren för stenfabriken upp flickan i hennes affär. De lät meddela att det inte alls hade varit något fel på stenarna. Ingen sten som kommer från vår fabrik har någonsin gått sönder sa direktören på stenfabriken till flickan. Det gick även ut ett pressmeddelande där företaget som tillverkade stenarna svor sig fria från skuld.

Flickan som hade den fina affären blev ledsen.
Hon ville ju bara hjälpa hennes kunder. Hon hade inga andra bevis än att hon själv såg de trasiga stenarna och hon litade på hennes kunder. Hon hade lagt ner massa tid på att försöka lösa problemet med de trasiga stenarna, men varken ägarna till fabriken eller arbetarna som gjorde stenarna hjälpte henne. De ville bara skydda sin egen verksamhet och var inte intresserade av att gå till botten med problemet. Flickan kände sig naiv och dum, vad skulle hon nu säga till sina kunder? Om hon säger som det är att leverantören inte bryr sig så kan hon ju inte fortsätta sälja sina stenar. Det går ju inte, då tjänar hon inga pengar längre och får ju ingen lön.

Senare samma dag så ringde en advokat från huvudstaden och lät meddela att fabriken som tillverkar stenarna funderar på att stämma henne, eftersom hon har förstört deras rykte när hon påstod att det hade gått sönder.

Flickan blev ännu mer ledsen och bestämde sig för att inte säga något till kunderna. Hon bestämde sig för att aldrig försöka kämpa mot de stora igen, det tar bara tid och kraft. Vill inte stenindustrin ta tag i sina problem så är det inget som jag kan göra något åt, tänkte flickan. Visst kunde hon sluta sälja stenarna, men då måste hon ju stänga affären och det ville hon ju inte.

En tid senare så kom några kunder i flickans butik. Precis som tidigare så klagade de på att stenarna de köpt hos henne var trasiga igen. Flickan blev helt brydd och bad kunderna återkomma nästa dag så att hon skulle få lite tid att kolla upp det hela. Hon satte sig ner på kontoret och la huvet i händerna. Vad ska jag göra nu tänkte hon för sig själv. Det är knappast någon ide att ringa leverantören igen. De ville ändå inte ta tag i problemet. Dessutom så kommer säkert många sluta att köpa stenar hos mig om det står i lokaltidningen igen att mina stenar går sönder. Flickan började gråta. Hon insåg att hon inte hade något val än att avvisa hennes kunders klagan som nonsens. Det enda alternativ hon hade var att stänga butiken, och det var det sista hon ville.

Dagen efter så kom hennes besvikna kunder tillbaka till affären och frågade hur det gått.

Flickan svarade kunderna att det inte är något fel på stenarna. Jag har kollat på stenarna och de ser ut precis så som de ska göra. Jag är faktiskt riktigt nöjd med de här stenarna, sa flickan med blicken i marken.
Kunderna tittade på varandra och skakade på sina huvuden.
-Men ser du inte att min sten har gått i tre delar?, sa en kund till flickan.
Flickan svarade att det var den finaste sten hon någonsin sett.

Kunderna blev så ledsna att de gick därifrån. De hade ju handlat hos flickan i flera år och litade på henne - hur kunde hon göra så här?, undrade dom. Det är väldigt synd att det inte finns någon annan affär i vår stad som säljer stenar sa en av kunderna högt. Vi har ingen annan affär att gå till. De andra kunderna instämde, alla utom en. Han sa att det egentligen var fabrikens fel alltihopa. Om inte fabriken gör något åt stenarna så spelar det ingen roll vad flickan gör. Stänger hon så kommer någon annan att öppna en stenaffär istället och vi kommer alla att handla där. Men det som gör mig ledsen är att flickan har mage att stå och ljuga oss rakt upp i ansiktet bara för att rädda sitt eget skinn.

Det höll alla de andra kunderna med om.